Nya böcker hos Grim

Äntligen är det dags för nya böcker på Grim förlag. Eftersom Grim fyller fem år i vår firar vi det genom att ge ut de två första originalutgåvorna, Snökupan och Mellan raderna, med nytt omslag. De två romanerna trivs mycket bra i sina nya klänningar och hoppas genom uppfräschningen nå nya läsare. I synnerhet eftersom vårens tredje utgåva, Kvinnor, vin och vänner, handlar om Carina från Snökupan, Boel från Mellan raderna och Caroline från Sorgbägare.

KVV_omslag.indd

Carina, Boel och Caroline kommer till Fridhems folkhögskola i skånska Svalöv för att gå kursen Blogga om böcker. Carina vill egentligen inte vara där och funderar på att avbryta kursen efter en halv dag. Boel skulle haft sin väninna med sig men väninnan svek och åkte till Rom med en man i stället. Caroline tycker att det är skönt att åka iväg från allt som väntar på hemmaplan och som hon inte vill tänka på. Det blir fem omtumlande sommardagar med bokprat, vindrickande, förtroenden och en och annan kyss.

Kvinnor, vin och vänner är en litterär bagatell och en varm skildring av vad som händer när ödet för ihop huvudpersonerna från Snökupan, Mellan raderna och Sorgbägare och låter vinet flöda i kapp med solskenet.

snokopan_omslag.indd

Så här ser Snökupan ut med nytt omslag.

Carina står stark när det blåser. Alla i byn litar på henne. Om byskolan är dödsdömd eller det är fest i hembygdsgården ? det ordnar Carina. Hon finns där även för sin familj; man och barn, systerdottern Klara, som mamma Ann varken har tid eller lust med. Och sextonårige familjehemsplacerade Stefan.Men under några få sekunder, på en öde väg, med uppmärksamheten tillfälligt på annat håll, förändras allt. En hård duns, bilen girar och Carina tappar kontrollen. Sedan kör hon vidare. Tiger och förtränger. Men sanningen kommer ifatt henne.

Snökupan är berättelsen om hur Carinas agerande får konsekvenser för alla omkring henne. Hur tigandet blir så stort att hon till slut inte själv får plats.

Snökupan är en fristående fortsättning på Kråkprinsessan och Glömskelunden. Det sammanhållande temat i de tre romanerna är svårigheten att kommunicera, att ställas inför omöjliga situationer och inte klara av att söka hjälp för att komma ur dem. Den avslutande delen i serien är Mellan raderna.

MR_omslag_framsida

Och så här ser nya omslaget till Mellan raderna ut. Bilden är tagen i St Ives i Cornwall, dit Boel åker (och doppar fötterna i det iiiiskalla vattnet).

Astrid Levin ligger död i sin lägenhet i fem veckor utan att någon saknar henne.Boel Lindkvist, kommunens boutredare, grips av hennes öde. I sökandet efter uppgifter om anhöriga finner hon brev och foton som antyder att Astrid levde i Penzance i Cornwall för trettio år sedan.Boel bestämmer sig för att åka till Penzance, under förevändning att hon ska försöka hitta någon som kände Astrid.I själva verket behöver hon tänka. På en vandring längs kustleden från S:t Just till Lands End vågar hon ge ord åt tankarna. Hon är trött på sin man och besviken på livet, som så här vid dryga femtio ter sig som en lång transportsträcka mot döden.

Under några dagar i Penzance lär sig Boel mer om både Astrid och livet. Och om sig själv.

Mellan raderna är den fjärde och avslutande delen i en serie. De tidigare delarna består av Kråkprinsessan, Glömskelunden och Snökupan. I Mellan raderna återkommer samtliga personer som varit med i de tidigare romanerna, och lösa trådar plockas upp och knyts samman.

När det är lite lugnare på förlaget

Under några månader i vintras/våras var det full rulle på förlaget med färdigställande av böcker, mottagande av böcker, inlastning av böcker i lagret, paketering av böcker för vidare transport till beställare och så vidare.

Då lade jag mitt eget författarskap på hyllan och där fick det ligga tills allt lugnat ner sig en smula. Sommaren var stillsammare, sedan var det dags för Bokmässan i Göteborg och då blev det lite hektiskt igen.

IMG_2554Just nu finns det åter tid för författaren Annika Bengtsson att jobba med senaste manuset (den litterära bagatellen Kvinnor, vin och vänner, som kommer ut i början av maj nästa år). Åtminstone lite då och då, någon dag här och någon dag där. För det finns alltid annat att göra.

Men vad? Hur ser egentligen vardagen ut på Grim förlag? Den vardag som tar vid när boklanseringarna är över för säsongen? Vad gör jag hela dagarna?

Bortsett från att skriva och ge ut egna och andras böcker recenserar jag böcker och skriver krönikor. Dessutom åtar jag mig korrekturläsning och sättning av inlagor för andra mindre förlag och egenutgivare. Ibland kommer det manus till förlaget, just nu ligger det ett och väntar på att bli läst. Plus att jag ska läsa ett manus åt en författar- och förlagskollega. Jag är också bollplank till Joanna Björkqvist, som skriver på sin nya reportagebok. Sedan har vi alltid bokföringen, inklusive fakturering. Hur mycket jag än försöker vara i fas släpar den efter. I bästa fall bara ett par veckor åt gången.

Jag är sekreterare i Hallands författarsällskap och just nu ligger det anteckningar från vårt senaste styrelsemöte och väntar på att förvandlas till ett protokoll.

Men mellan varven återgår jag, som sagt, till den jag egentligen är: författaren. Det är fina stunder men jag skulle inte vilja vara utan alla de andra stunderna. Jag trivs med alla arbetsuppgifterna. Kanske bortsett från bokföringen, då …